Studiebesöket
Vartannat år går mellanstadiet den långa vägen ut till berget. Porten av rostfritt stål går fortfarande tyst på sina gångjärn. Vid ingången sitter en liten skylt med byggherrens namn, följt av det enda omdöme eftervärlden kostat på honom. Han ägde mer än de flesta länder. Han byggde detta.
Dörrarna sluter tätt.
Luften därinne har aldrig behövt delas.
Källaren är full.
Ingen flaska är öppnad.
Väggfästen för konst som aldrig hann flyttas in.
Krokarna sitter kvar.
Utrustad för en enda patient.
Ryggarna är orörda.
Tolv sängar, bäddade.
Kretsen har lämnat allting exakt som det hittades, sängarna bäddade och källaren full, för somliga rum undervisar bäst orörda.
Mannen hade ju råd med hur mycket som helst. Behövde han så mycket saker för att han kände sig ensam?
Den frågan är hela studiebesöket.